Jubileumsmaran 2012

Dagen innan var det här ett självklart valVisst skulle jag springa till vänster!

Skönt att få en extra mara efter ”vintermaran” den 2 juni, det var något helt annat den här gången. Mitt mål för dagen var att njuta och att fixa en tid under 4 timmar på maradistansen. Åkte in i god tid för att få upp känslan inför loppet, träffade på några bekanta ansikten Patrik, Petra och några andra så tiden gick fort och vips var dags att inta stadion. Det var en mäktig känsla att ställa upp där inne och få höra startskottet från Svea Livgardes Musketerarkår… Nästan så att jag själv smällde av!

Min taktik var som vanligt att köra på ganska tufft från start för att ha tillgodo efter vändningen vid Sollentuna kyrka. Den här gången så ger jag mig själv kicken som egen personlig coach. Normalt brukar det bli riktigt tufft efter ca 28 km men nu kom den känslan redan vid 18 km. Bestämde mig strax efter 30 km att jag väljer höger vid stadion och den distansen de sprang 1912. Nu var det liksom självklart, skulle jag springa i de här kläderna så var 40,075 meter det enda rätta. En bortförklaring som jag köpte utan tvekan, nu med grym kramp i båda vaderna…

Det var riktigt jobbigt sista milen, fick stanna vid vätskestationerna och stretcha ut vaderna. Löpsteget såg nog äldre ut än 1912, men så länge jag tog mig fram så var jag nöjd. Väl framme på stadion så hör jag en funktionär säga välkommen till stadion, jag var alldeles för trött för att krama om henne, så jag bara fortsatte in och lyckades sträcka ut mina skrikande vader i en slutspurt… Tiden i mål 3:44:00.

Det fanns en liten källa av krafter kvar i kroppen

Skönt att ta emot medaljen och sen få ett glas bubbel efter målgång som bevis på att dagens lopp var genomfört. Visst var jag lite besviken på mig själv, mest för att jag inte tog vänster och fick räkna det här som min tionde mara.

Vad gör ont är inte en fråga här

Tog mig ner till Östermalms IP för att få tröjan och påsen med energipåfyllnad, knallade sedan bort för att hämta ut överdragskläderna då jag fick syn på SUPERTJEJEN! Där står Miranda med en riktigt cool outfit.

En lycklig superhjälte hade haft en superdag… Foto: Miranda Kvist

Efter ett tag var även jag nöjd med dagen! Foto: Miranda Kvist

Och visst laddade jag hem diplomet… Tiden där var efter startskottet!


4 comments on “Jubileumsmaran 2012
  1. anneliten skriver:

    Hur många orkade välja att springa 2 kilometer extra undrar jag? Minns själv min första Stockholmsmara (den vanliga) när jag var på väg att ge upp när jag väl framme vid stadion och insåg att man var tvungen att springa runt halva byggnaden! Jag hade nog gjort som du och i tröttheten valt den kortare vägen. Bra jobbat hur som helst!

    • janne skriver:

      Kändes som ett enkelt val när man väl var där… Men hade det varit 2 kilometer kvar till stadion så skulle envisheten ha segrat. Känner igen din beskrivning på den sista lilla rundan som kändes hur lång som helst första gången. Tack för att du höll med mig i mitt val… 😉

  2. Kicki skriver:

    Gjorde samma val som du när jag kom in til stadion. Hade ett knä som bråkat nästan halva loppet så valet var inte svårt när jag väl kom in. Är ändå sjukt nöjd över mig själv som fixade det, även om det inte var en ”riktig”mara.
    Att även få glädjen att hjälpe en person i mål som planerade att bryta mindre än 2 km från mål, gjorde verkligen min dag.
    Starkt jobbat och hoppas att vaden är på g igen.

    • janne skriver:

      Du ska helt klart vara nöjd med ditt lopp! Över 4 mil är en mara och vi sprang ju som det var för hundra år sen… Det måste vara rätt! Förstår glädjen att få hjälpa någon att klara sig i mål. Den personen är nog grymt tacksam att det var du som var där… Bra jobbat!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *