En fågel kvittrade

september 24, 2009 11 Av Loparjanne

Ett lättare träningspass fortlöpte kvällstid i utkanten av staden.
Vid en närliggande fågelsjö startade passet på en mörk grusbeklädd gångväg.
Känslorna skulle få mig begiven inför Lidingöloppet till veckoslutet.

De olika fågelarterna tycktes vara svåra att urskilja denna gråtrista septemberkväll.
Vattnet låg spegelblankt och bara några hemvändande flanörer syntes till.
Det enda som rörde sig på vattnet var en polyglottsångare som plaskade
till vid landningen.
Den tystnade så snart den gled in bland näckrosorna och försvann i mörkret.

Jag kom att tänka på den gången när jag var personligen inbjuden att hjälpa
prinsen i Jamluda att erövra den ädlaste medaljen.
Den som skulle delas ut efter den kungliga bataljen som hölls varje år.
Min uppgift där var enkel. Att lyckas! Något annat fanns inte…
Det var den gången jag såg denna sällsynta fågel senast.

Som ett tecken från skyn! Men vad betydde det? Ryste till när frågan var ställd.

Nu skulle jag bara ta mig fram de dryga tre kilometer som låg framför mig.
När löpningen var avklarad så hade jag förflyttat mig 3,39 kilometer på tiden 18:59.
Vilket var fullt tillräckligt för att jag skulle känna mig nöjd…

Och nu när jag svamlat färdigt så önskar jag alla en god natt!
Om ni inte redan somnat…
Smile