Inte lätt att komma till Sverige

Efter en helt underbar semester så kan man tycka att kroppen skulle vara utvilad, brunbränd och full med extra allt. Den känslan satt i ett par dagar men sen var det kört. Energin som jag hade laddat upp de där tre veckorna i Thailand tog slut redan på lördagskvällen.

Efter att kvällen innan ha hjälpt till med en sen flytt och nu var på väg i bilen tillbaka från en dagstripp till Gränna så började det. Jag passerade Södertälje då jag kom på mig själv med att hela tiden sitta och öka värmen i bilen. Visst hade jag vant mig vid hög värme men jag förstod ganska snart att det var något fel när graderna på displayen inte alls räckte till.

Några mil senare vred jag av tändningen och en skön känsla av att snart vara hemma gav mig lite extra krafter. Och det var tur det för jag fick släpa mig själv den sista biten från parkeringen och fram till den där dörren med mitt namn på. Jag var äntligen hemma men det var fortfarande kallt!

De följande dagarna tillbringade jag i fosterställning i sängen. Ja, alltså de korta stunder jag riksfritt kunde lämna toaletten. Feber och en mage som totalt hade slutat att fungera som den är tänkt att göra. Här sparas alla detaljer och även diverse selfies från när jag hänger över toalettstolen i olika poser lovar jag att inte publicera här. Det av den enkla anledning att det kan verka helt sjukt och annan diagnos lätt kan ställas.

Försökte att jobba men så fort jag ansträngde mig så kom allt tillbaka. Den där höga febern och yrande om allt möjligt sjukt, blev faktiskt lite rädd för mig själv i vissa stunder. Det skulle den där grabben från skolgården för många, många år sedan veta om. Han som sa när jag stod där med knuten näve att ”DU SKRÄMMER INGEN” precis innan han hoppade på mig och gav mig stryk.

Efter ett läkarbesök så konstaterades det att jag var sjuk. Det här värdet på 76 visar att det finns en infektion i kroppen och att du är sjuk… sa läkaren och lämnade över några rör till mig. Han mumlade något om salmonella då jag klev ut ur rummet. Troligtvis tog jag med mig ”vad det nu är” från Thailand trots att jag var noga med vad jag packade ner innan vi lämnade hotellrummet. Hmm… Salmonella?

Kanske löjligt med så här mycket text för att förklara varför jag inte skött min träning som jag hade önskat. Men idag satt löparskorna på igen och jag hoppas att det var vändningen. Första passet sedan jag landade på Svensk mark är nu avklarat. En runda på dryga 5 km i den Svenska kylan kan jag nu skriva ner i träningskalendern.

Ja, det var jobbigt!!!