En heldag
Äntligen har man fått ett lopp i benen! Göteborgsvarvet. Jag såg det som ett träningspass inför Stockholm Marathon. Tiden skulle inte spela någon roll, det viktiga var att jag skulle ta mig runt och fortfarande vara hel.
Sprang runt på tiden 1:55:43 vilket jag var nöjd med efter att ha passerat mållinjen. Men sen kom tankarna om att det var ju 9 minuter långsammare än förra året….
Nej jag måste tänka positivt, jag är ju tillbaka och kan springa igen. Men jag är en tävlingsmänniska och då kommer de där tankarna.
Och åker man 100 mil fram och tillbaka för att få ett träningspass så undrar väl folk hur man mår egentligen.
Så här såg dagen ut i bilder:
Startade kl. 07:45 från Sundbyberg
På väg med spårvagnen mot Slottsskogen.
Nu ska jag hämta ut nummerlappen, lite nervös…
Bestämde med Anders (En bloggare jag följer) att vi skulle träffas om jag åkte ner till Göteborg. Så nu ringer jag honom… Det var kul att träffa honom lite snabbt innan start, vi hann önska varandra lycka till iaf.
Andra förberedelser inför loppet måste också klaras av…
Även om jag inte satsar på bra tid så ska den väl ändå registreras, så chip på!
Och så ska man in i startfållan, den här gången blev det 4:an.
Jag var inte ensam från Sundbyberg… Kul att snacka lite löpning innan start.
Jag är i mål! Och benet höll…. Måste vara nöjd och strunta i tiden… 1:55:43.
Nu är kl. 18 och dags för mat, sen är det 50 mil asfalt innan man äntligen får träffa kudden…
Grattis! Skit i tiden; du kunde springa 🙂
Grattis -viktigaste var väl att kroppen höll! Nu finns det hopp för SM va?
Bra jobbat! Och skönt att benet höll!
Grattis till att du höll.. Måste kännas skönt att klara distansen, då et man ju att man är på banan igen 🙂
Det är superbra ju! Med tanke på hur lite du sprungit under de senaste månaderna. Kul att benet höll.
Nu är det bara att prova att fortsätta köra på. Men försiktigt! De ännu bättre tiderna kommer, ta´t lugnt bara så ska du se. 🙂
Imponerande Janne! Skit i tiden. Det viktigaste var väl att klarade sträckan. Sprang du hela vägen eller gick du nåt? Kul att träffa dig!
BoelMaria: Tack! Jo, det är ju det jag ska tänka… Jag vet! 🙂
Snorkfröken: Bockar för det! Självklart så är det viktigaste att kroppen höll för varvet! Och nu är hoppet tillbaka på att kunna vara med på SM.
Piratfarsan: Visst är man glad för att ha genomfört distansen och att nu är med igen. Och ett stort tack.
Lillsyrran: Jag får försöka att vara nöjd och se framåt… Ska bli bättre tider snart! Tack!
Anders: Det var kul att få träffa dig. Och rätt av dig, jag ska försöka att vara glad för att jag klarat sträckan… Jo, jag sprang hela sträckan, Men minskade nog ner på farten efter ca 7 km tror jag. Lite känning i benhinnorna och flåset kunde ha varit bättre…
Grattis! Själv såg jag det också som ett sista – eller ett av de sista – långpassen inför Stockholm Marathon och som du kan läsa på min blogg är även jag nöjd. Jag kan förstå att man åker 100 mil för ett träningspass av den digniteten som GöteborgsVarvet ändå är. Själv gör jag detsamma för Stockholm Marathon om några veckor men som tur är tog det bara 35 minuter att åka hemifrån till starten nu i helgen, med kollektivtrafiken dessutom.
Lycka till i Stockholm den 30:e, kanske ses vi där?