Göteborg Marathon 2009
Startade laddningen med en frukost på hotellet kl 07:30.
Besvikelsen var stor när det inte fanns någon bacon till äggröran…
Äggröra och prinskorv fick duga
Efter frukosten så var det dags att byta om och ta sig till starten.
Då kom nästa besvikelse, upptäckte att jag glömt överdragsklädseln hemma.
Men vad är det man säger:
Det man inte har i huvudet, får man ha i benen… Och där ville jag ju ha det! 
Innan avfärd från hotellet
Det första jag hörde när jag kom fram och skulle hämta nummerlappen var-
Tjena Janne!
Där stod MarathonJohan och delade ut reklam om sin bok MARATONMÅLET.
Om ni inte redan har köpt den, så köp den! Skön läsning nu i höstmörkret…
Ett snack innan loppet med Johan.
Kul att träffa dig Johan! Och tack för att du ”lurade” mig till detta!
Nu var det snart dags för tävling igen, svårt att förstå att det var en mara på gång…
Men det skulle snart bli mer än verklighet…
Tigerbalsam lindrar kanske lite
Efter förberedelser med skavsårsplåster och tigerbalsam så var det dags
att ge sig ut på löparbanorna för att värma upp.
Det var lite kyligt, men solen sken och det var faktiskt ett kanon väder för löpning.
Uppvärmning innan start
Och så var ögonblicket där, när alla löpare skulle iväg.
Några för att springa halvmaran och vi andra för ett helt marathon.
Start om två minuter
Starten hade gått och jag sprang i ett tempo som jag tyckte kändes bra.
Det visade sig vara ett tempo på 4:30 min/km när jag tittade på klockan
Saktade genast ner till en fart på ca 5 min/km.
När jag vid 10 km hade en tid på 50 minuter så slog jag av lite till på farten.
Vid varvningen inne på stadion då halvmaradistansen var avklarad
så kände jag att jag skulle få betala för öppningen av maran.
Skulle ha nöjt mig med en halvmara 😉
Men jag hade inte åkt ner till Göteborg för att gnälla, så det var bara att nöta på.
Orkade faktiskt vinka till ”alla” tillresta supportrar efter 23 km…
Tack för stödet!
Lite ansträngt kanske, men ändå!
Ett par km efter att jag fångades på detta kortet så startade det stora provet.
Krampen i benen kom och höften värkte, nu hade jag riktigt ont.
Hörde mig själv gnälla något om att detta går aldrig… Sa åt mig själv att sluta gnälla!
Nu var det bara VILJAN och många helt SUVERÄNA funktionärer som hjälpte mig fram.
TACK FÖR ETT RIKTIGT BRA JOBB TILL DESSA!!!
De sista kilometrarna var en kamp mot klockan.
Chansen att gå under 4 timmar fanns fortfarande och den chansen ville jag ta.
Framhejad av funktionärerna och ständigt koll på klockan, det var sekunder det skulle handla om.
Bara några sekunder kvar
Kampen mot klockan klarade jag och tiden slutade på 3:59:45.
Den här gången var jag själv förvånad över vad viljan kan besegra.
Äntligen i mål
Fick medaljen runt halsen och sen fick jag hjälp med krampen i benen.
Det tog ett tag innan jag kunde resa mig upp igen från gräsplanen.
Hur kunde jag springa med dessa ben?
Nöjd och trött åkte jag spårvagnen tillbaka till hotellet.
Där blev det en varm dusch och sen ut på stan för att äta en bit mat.
Och så var det ju Danmark – Sverige i fotboll på storbild…
Men resultatet på den behöver vi inte gå in på… Vi nöjer oss med detta.
Sanslöst.. Vilken prestation!
Undermåligt att inte erbjuda bacon… Vilket hotell? Dessutom har jag märkt att de flesta Scandic gör äggröran på pulverägg. Skandal.
Hade du med dig egen fotograf…?
Härlig läsning! Tänk hur bra det hade gått om du fått bacon till frukost då?! Hoppas du kommer tillbaka nästa år igen! Och då kanske du kan få med dig fler Stockholmslöparbloggare?!
Häftig läsning och jättebra jobbat!
Ska själv springa min första mara om någon vecka så detta inspirerar 🙂
Jäkligt rolig blogg att läsa! Fortsätt med den!
Så kul med att du har så många foton! Och du – du var bättre än Zlatan den dagen! GRATTIS!
Ja du Janne!!!! Du är en hjälte 🙂 🙂
Jag förstår nu att du verkligen fick lida för den fina tiden. Starkt jobbat och bra referat – men det låter som att det inte är något publikevenemang direkt mest funktionärer som peppat…?
Pernilla: Tänk vad man utsätter sig för… Och man betalar för det 😉
rosenblom: Lite konstigt att inte ha bacon. Det var Liseberg/Heden som annars var helt ok. Äggröran var riktig iaf. Lillsyrran Sockertoppan är min personliga fotograf 🙂
MarathonJohan: Med bacon skulle det ha gått SVINbra 🙂 Klart att detta blir en tradition och det vore kul om jag kunde få med några till.
Daniel: Kul! Ska in och titta vad du har på gång… Lycka till med debuten. Spännande!
Andreas: Tack snälla!
magdalena: Oj, det var inte dåligt 😉 Jag tog ut mig mer än honom iaf. 🙂
Anette: Tack för ett underbart stöd! 🙂
Joel: Det är lugnt, smärtan är snart glömd. Det var väl mest funktionärer och de närmast sörjande som var på plats.
Men det var lite av den utmaningen jag ville ha.
Det är lättare att springa på Varvet eller Stockholm Marathon och liknande lopp då publiken hjälper en fram varje meter under loppet.
Åter igen underbart bra jobbat.. Tyckte du såg väldigt lätt ut på bilderna när du flög fram mot mål..
Förresten vad är det jag hör att du har en PS3’a? Då får du ju ta och adda mig så vi kanske kan lira nått i framtiden.. Jag har två namn.. Kunuki & Piratfarsan
Spelar nästan bara COD4 nu men snart blir det Modern Warfare 2 🙂
Verkligen bra jobbat – både av dig och av fotografen som troget verkar följa med på dina äventyr. Trodde att det var kört när det inte fanns bacon, men det gick ju bra i alla fall 🙂 . Kul att få följa med i bildserien!
Piratfarsan: Bilder talar inte alltid sanning 🙂 Självklart ska jag leta upp dig med PS3:an så vi kan lira något. Ska bara komma ikapp allt på jobbet så det går att sätta sig med gott samvete.
Snorkkis: Tack! Den här gången hade jag med mig tre tjejer som fotade och stöttade mig 🙂
Du kan ju fatta hur jag skakade innan start, jag hade ju ingen aning hur det skulle fungera utan bacon.
Håller verkligen med de andra. Så häftigt att få se bilder från maran. Du ser ju oförskämt pigg ut hela vägen. Vilket kanonlopp!
Lisette: Tack för det… Det var skönt att fixa sub4. Men jag var varken oförskämd eller pigg, det kan jag lova… 😉
Bra jobbat Janne!!
/Kosse
Daniel: Tack ska du ha Kosse!