Stockholm Halvmarathon 2010
Några bloggjoggare uppställda innan start…
Från vänster jag, Sirpa, Coyntha och Sofie.
Startade morgonen med en rejäl frukost och
sen var det dags för fotbollsmatch på Sundbybergs IP.
Det var yngsta sonen som spelade, inte jag alltså…
Kom hem vi halv tolv och åt kyckling med ris och
såg till att få i mig ordentligt med vätska.
Efter lunchen blev det vila på sängen en timme.
Så var det äntligen dags att åka in till starten.
Valet av transportmedel föll på tunnelbanan.
Jag har faktiskt blivit duktig på att inte alltid ta bilen… 
Allt går ju som på räls så här långt 🙂
Det första jag ser när jag kommer in till Kungsträdgården
är några bekanta ansikten. Och ett nytt ansikte också,
en trevlig kille som skulle springa sitt första tävlingslopp.
Nya ansiktet David, Sirpa, Coyntha och jag
Vi pratade lite om våra mål för dagen och önskade
varandra lycka till… Själv hade jag målet inställt på
mellan 1:50 -1:55 någonting.
En sak jag hade bestämt mig för var att jag inte skulle ta
ut mig helt och hållet.
Starten gick och min hjärna slutade fungera samtidigt
som startskottet smällde. Nu var det tävling…
Efter första 5 km på 23 minuter så kändes allt bra och
tankar på en bra tid dök upp i huvudet.
Jag som lovat mig själv att inte pressa kroppen på årets
upplaga av Stockholm Halvmara.
Efter ca 9 km kände jag av vänster baksida lår, smärtan blev
värre och jag sänkte farten. Var det en bristning på gång?
Vid 14 km så var jag helt säker på att det här blir det första
lopp jag inte kan slutföra…
Men helt plötsligt så släppte smärtan och jag fortsatte att
kämpa på. Och jag menar verkligen kämpa på, det kändes
som om kroppen inte ville mera. Men utan smärtan i låret
så skulle jag ju självklart ta mig in i mål.
Inte helt oberörd, men nådde målet...
Jag stapplade in över mållinjen på 1:47:39.
Snittpulsen hade legat på 179 och maxpulsen 187.
Satt mig i gräset och andades ut efter ett lopp jag
inte riktigt vet om jag ska vara nöjd med eller inte?
Tiden var några minuter från PB. men bättre än
vad jag tänkt mig innan loppet…
Men så här slut?!
Gräsligt skönt att vara i mål...
Återkommer med vad som hände sen…
Du är lika starkt som vanligt! Finns det något som ”knäcker” Dig?! Det verkar inte så 🙂
Grattis till en fin tid, en smärta som gick över av sig själv (håller tummarna för att det inte gör ont nu heller).
Bra jobbat Janne! Hoppas det inte är något allvarligt med ditt lår!
Nu blir jag nyfiken på vad som hände sen…. 😉
Bra jobbat Janne, nu blir det min tur på lördag =)
Vilka trevliga ordvitsar som smygit sig in i inlägget! Har du rötter i Göteborg änna!?! 🙂
Gott jobbat!!!
Jag håller med Daniel; vad hände sedan?!?
Bra jobbat! Hoppas låret håller sig i schack! Ses vi på Lidingö? Har förstått att du springer alla lopp som finns… Utom tjejmilen.
Var gräset grönare där på andra sidan loppet? Kul att träffas igen innan loppet – och vilken himla söt fru (?) du har! Hoppas baklåret mår bra!
Grattis Janne! Bra tid trots dina besvär! Skönt att du lyckade jobba dig igenom den jobbiga delen med ontet, att det inte blev värre. Hoppas benen mår bra även nu efteråt! Och jag säger som övriga, vad hände sen??? Va snygga vi är;-) Kul att mötas redan innan daten. Kram från den som inte kom i mål…
Grattis till en bra tid! Även om det inte var PB… Verkar va ett kul lopp det där, även om det är lite för kort 🙂 Kanske blir nåt nästa år?!
Pernilla: Seg och envis är mitt förnamn, eller mellan… Hmm något sånt iaf. Tummarna hjälpte! Känner inget 🙂 Och tack för grattiset!
Daniel: Tack! Tror att det är ok, får ta det lite lugnt… Det kommer ett inlägg i morgon om vad som hände sen.
Adam: Tackar! Håller tummarna för dig på lördag!
John: Känner inte till att vi har någon Kal eller Ada i släkten 🙂
Staffan: Bugar!
BoelMaria: Du får svaret imorgon! 🙂
anneliten: Tack! Självklart ses vi på Lidingö! Men jag springer bara halva i år…
Sofie RW: Nyklippt och jätte grönt 😉 Alltid lika kul att träffas! Det ska jag hälsa frugan! Får se hur det känns i baklåret på passet i morgon.
Sirpa Felhendler: Det var skönt att kunna ta sig i mål… Tråkigt att du inte fick passera mållinjen. Får se hur benet svarar på en löprunda imorgon. Vi ser ju ju grymma ut på bilderna… 😉 Ja, tänk att vi inte kunde hålla oss till daten på Cafet 🙂 Kram!
MarathonJohan: Jo tack! Jag är nog rätt nöjd med tiden och det är ett kanonlopp, fast bara hälften så roligt som maran 😉 Klart att du ska komma nästa år…
Bra sprunget Janne!! Den tiden maste du ju vara nojd med! Blir alltid lika sugen pa att springa Stockholmslopp nar man ser bilder….
Kalasbra! Jösses! Var det du som opererades för bara några månader sedan? Helt otroligt! Men du, jag gillar inte cliffhangers…
Petra: Jo, det är ändå en tid som jag ska vara nöjd med. Tycker att du ska komma och hälsa på och springa något år. Vi får köra utbyteslöpningar mellan Sverige och Australien.
Ingmarie: Tack! Och jag som ser det så, att det var ju tre månader sedan jag opererades så varför går det inte lättare 🙂 Nej, jag är glad att bara få vara där… Inte meningen att köra en cliffhanger! Ska inte upprepas 🙂