Ingen halvmara för mig inte
Nu vänder vi blad… Det gäller att se ljuset!
Äntligen fick jag känna hur mina lungor fick jobba igen. Hur benen fylldes med syra när jag kämpade mig uppför backarna i Ursvik. Den senaste tiden har jag inte kunnat njuta av att pressa min kropp till några ansträngningar alls. Nu när jag äntligen fick chansen så njöt jag av varje meter jag lämnade bakom mig…
Nej, det blev inte någon halvmara idag. Men jag är helnöjd med de kilometrarna som jag fick skriva in i träningsdagboken.
Bra att du inte kör på i 100 blås utan känner efter vad kroppen säger till dig o inte bara lyssnar på vad knoppen vill 🙂 Va rädd om dig