Den där färgen var blå

Den torra grusvägen dammade upp när jag tog mig fram genom skogen. Hade kikat på termometern innan jag lämnade den sköna möbeln på altanen. Termometern hade visat på 28 grader och jag kände nu att alla de här graderna gjorde allt för att tömma mig på krafter. Björklöven var helt stilla och himlen var sådär blå som den bara kan vara på en tavla. Då konstnären har gott om blått på paletten.

Stannade till vid en sjö efter sju kilometer. Där såg jag hur badgästerna ansträngde sig för att släpa sig ner till vattnet för att svalka sig. Sprang fram och sköljde ansiktet men längtade efter att slänga i resten av kroppen också. När jag sprang vidare kände jag hur oförstående blickar och skakande huvuden följde mig tills jag försvann in i skogen igen.

Efter 11 kilometer var jag tillbaka på altanen där en kall dricka väntade. Efter att ha sänkt den så väntade Siljan med en ovanligt badvänlig temperatur.