En hälsning från värmen
Laddad inför första löppasset i Thailand…
Nu är det dags att vänja kroppen med att tåla värme. Tror att det är dags för ett hett Stockholm Marathon 2016. Ett bra ställe att vänja sig vid värme under träningen är ju i Thailand, ett val som visade sig vara helt rätt om man vill ha just värme.
Redan efter dryga två kilometer så tyckte jag att det var dags att stanna till igen för nästa lilla korta paus med kameran. Ett sätt att lura till sig lite extra vila då temperaturen redan var uppe i 32 grader. Tidsomställningen hade fått mig att äta en alltför sen frukost, så nu fick jag stå ut med ännu mer värme än jag hade tänkt mig första dagen här. Brukar vilja komma iväg vid 7-tiden för att slippa den värsta värmen.
Redan tagen efter bara dryga två kilometers löpning.
Efter tre kilometer så vände jag och sprang stranden tillbaka. Det var lite märkligt att helt plötsligt få se upp för att snubbla på nedfallna kokosnötter istället för att undvika isiga partier under löprundan.
Efter sex kilometer så kände jag att kroppen ville stanna och få något kallt och gott att kyla ner sig med. Lyssnade på kroppen och klev in på första bästa ställe och beställde en Fruit-drink Banan.
Den här hade jag längtat efter i tre år. Den var också så där god som jag kommer ihåg sen senast.
Senare på kvällen kämpade jag allt jag kunde med att återställa vätskenivån i kroppen. Visst hade alla kokosnötter jag hoppat över fått mig sugen på att i alla fall välja en jag inte hoppade över.
Den här tog jag för att inte bli helt koko i värmen…
Jag vill inte gnälla på hur jag har det just nu… Men måste ändå säga att den brännheta sanden smärtade i fotsulorna på väg ner i det blöta då jag skulle ta det första doppet i år.
En hälsning från Thailand, Krabi, Ao Nang.
Stackars dig! Bränn-het sand är inte att leka med 🙂
Ja, och nu har jag fått feber också. Det är ingen hejd på hettan här nere… 🙂