Ensam är svag…

Idag var en sån där dag när jag skulle ha velat ha någon som
manade på mig att fortsätta…

Sprang där i min ensamhet, den jobbiga snömodden gjorde att benen
skrek att de inte ville mer. Jag svarade bestämt att jag tänkte inte
lägga av redan efter 7 km. Varför inte, får jag till svar? Jo, för att
meningen med det här passet var att komma upp i ca 15 km.

Nötte på ett tag till och tröttheten tilltog…

Rösten där inne säger att det räcker helt klart med 10 km eftersom
modden gör att det är lika jobbigt som att springa 15 km. Försöker
att ignorera detta, även om jag tror att det låg någon sanning i det…

Jag var alltså inte lika bestämd längre!

Körde den planerade sträckan som mätte 13,78 km på tiden 1:21:24.
Även om jag var lite osams med mig själv så var den goda sidan nöjd
med dagens pass.

Jag hade inte orkat många meter till enligt mina båda sidor…


3 comments on “Ensam är svag…
  1. Emilia skriver:

    Tur att den ”goda” sidan vann 😉

  2. Ingela skriver:

    Bra jobbat! Man ska lyssna på sin kropp, men ibland måste man pressa sig själv och inte ge upp för tidigt. Fin balansgång det där.

  3. janne skriver:

    Emilia: Tur att jag har en sådan sida också 😉

    Ingela: Helt rätt! Du kommer att fixa maran med den balansgången.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *