Ett litet steg för Löparjanne, men…

För att det inte ska låta så tunt med dagens ”fjuttpass” på 5 km i Ursvik så får ni här en lite längre version:

Att inte vara nöjd med sig själv och att se siffror på vågen som avslöjar en del av det missnöjet måste få en lösning… Det finns inga genvägar eller fler ursäkter för att komma i form igen. Nu ska jag sparka mig själv så j-vla hårt jag kan.

Jag klädde på mig understället och sen ytterligare två lager för att slippa frysa. Satte hörlurarna på plats och knöt löparskor hårt på fötterna. Nu var jag äntligen redo för att bege mig ut på en löprunda. Efter en snabb promenad till spåret så pustade jag ut. När pulsen landat på en normalare nivå så startade jag GPS-klockan, fick sen igång kroppen i en rörelse som påminde om löpning. Rundan startade med en backe eller isbana kanske är ett bättre ord för det motlutet. En ganska stor blodpöl i snön nedanför backen vittnade om att det var halt och att någon annan stackare varit där tidigare under dagen. Det gav mig också en anledning att sakta ner tempot en del… Men inte allt för mycket, jag var ju tvungen att ta mig framåt. Ja, annars hade jag väl fortfarande varit kvar i den där djupa skogen alldeles ensam.

Mörkret infann sig och jag blev skrämd av ljudet från min egen andning. Det var läten som kunde ha använts i vilken thriller som helst för att förstärka effekten av skräck. Kroppshållningen påminde också om något som hade platsat i samma film. Skulle ha behövt någon typ av ryggstöd för att räta upp på den här underliga figuren som jag gestaltade i slutet av rundan. Har sett lite användbara produkter på vulkanskydd.com som kanske skulle kunna vara till nytta.

Stoppade klockan och ändrade rörelsen från jogg till gång och tog mig sen hem till en skön dusch. Jag hade fått ihop dryga 5 km löpning och var lite nöjdare med mig själv än innan passet.

Det här var allt om mina 5 km idag. Springer jag maran i sommar så kommer jag att ge ut en bok…  🙂