Fem kilometer är fler än fyra…

Det tar ett tag att vänja sig med att springa i kylan…

Dagens distans blev… Ja, ni kan väl lätt lista ut att jag rörde kroppen framåt i 5 kilometer eftersom det är den 5:e idag. Lite mildare än igår och termometern visade på ”bara” -10 grader när jag gav mig iväg.

Det här måste ju vara ett bra sätt att leva i nuet och att inte hela tiden bara se framåt. Det eftersom jag kommer att bli tröttare för varje dag som går och samtidigt ökar distansen i samma takt.

Ser redan framför mig den glädjen jag kommer att känna när jag stolt tar emot priset som: ”Han som fick mänskligheten att stanna upp och njuta av dagen”.

Nja, kanske blir det tvärtom och att jag kommer att förknippas med ”Han som såg till att ångesten för morgondagen bara blev starkare”.

Den som springer får se!