Fixade bara 30 km
Klockan visade 05:30 och vi var startklara för att ge oss ut på Xtreme-spåret i Ursvik. Foto: Frida Björkman
Klockan var 02:00 på lördagsmorgonen och jag hade fortfarande inte somnat. Jag visste att väckarklockan skulle ljuda redan 04:30… Skulle jag ställa in det här och ta en skön sovmorgon istället? Svaret var självklart NEJ, även om kudden kändes skönare än på länge…
Släpade mig ut till köket där jag vispade till en äggröra och stekte delar av en gris och… Nej, ska jag hålla mig till verkligheten så blev det en macka i flykten och ett glas filmjölk, den här hotellfrukosten försökte jag få i mig då jag packade ihop det jag skulle ha med mig.
Mötte upp ett gäng morgonpigga ultralöpare, vissa var så pigga att oro fanns för en flygande dopingkontroll. När klockan visade 05:50 sprang vi iväg på det första av planerade tre varv (45 km), vi skulle alltså klättra i Xtreme-spåret x3. Jag kände redan på slutet av första varvet att syran och grymt trötta vader inte riktigt ville det här. Så efter andra varvet bestämde jag mig för att bryta… Ja, ni hörde rätt! Jag har nu för första gången misslyckats med att ta mig hela vägen till den tänkta distansen.
Nu gäller det att hitta en annan sport som passar mig… Ska googla på 100-meter gång!
Vill slutligen tacka Petra och Frida för ett trevligt event, självklart också till alla andra hjältar som var med.
Nu var det solstrålar i Ursvik, nej, inte vädret! Foto: Linda Lindqvist
30 km i terrängspår låter inte så ”bara” i mina öron. Bra jobbat tycker jag!
anneliten: Känner att benen inte heller tyckte att det var ”bara”… Så när man släppt på besvikelsen lite, så känns det ändå som ett bra långpass!