Julknäckt med ischoklad i magen
Dagens runda fick mandeln att hoppa ur gröten och doppa tunga tomtebloss runt granen… Precis som i julberättelsen för längesedan, den man gärna läste högt för varandra i fotogenlampans mysiga sken.
Och för er som inte ÄR HUNDRA på vad en fotogenlampa är kan jag svara på mailfrågor om hur det var förr…
Vad jag ville säga var att efter några km så högg det till i vänster knä, tänkte först stanna och vända hemåt igen… Men jag hade is i magen och fortsatte, smärtan gav med sig och kändes nästan inte alls när jag efter 10,58 km avslutade passet. Tiden för passet visade då 59:51 min.
Hoppas jag inte fortsätter att vara knäsvag nu bara…
Vilken luring! Men bra att det bara var så.:-)
Ingmarie: Hoppas att det bara var något tillfälligt… Vill ju inte ha en alltför stillsam jul! 🙂