Min väg tillbaka är enkelriktad

Mangberg14aug
Det är en underbar plåga att springa en mil i den formen jag är i nu.

Solen skiner och det hettar om armar och ben. Jag känner doften av smultron efter grusvägen där jag sakta lufsar fram. Vattnet ligger spegelblankt på Mångbergssjön och åt vilket håll jag än tittar så ser jag en underbar vacker natur. Visst! Jag hör hur jag andas tungt och att benen skriker i varje backe som ska forceras. Alla mina krafter och den sista viljan som finns kvar använder jag för att förflytta mig framåt…

Men det är värt varenda meter av plåga en dag som den här!

 

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *