Mitt Dalmål

augusti 24, 2009 10 Av Loparjanne

Jag och kollegorna åkte upp till stugan i Dalarna på fredagan
Där laddades det med grillning och en liten whiskey (i medicinskt syfte)

Senare på kvällen kom en kille från Tärnjö IF förbi med nummerlappen.
Han undrade säkert varför det luktade sprit… Jag menar medicin om mig?
Smile

Efter en hel del vinster i Chicago så var det dags att försöka sova lite.

Chicago Poker

Chicago Poker

Vaknade sju på morgonen när telefonen väckte mig på ett brutalt sätt.
Vet inte hur måna gånger jag hade vaknat av hostan tidigare under på natten…

Men det var bara att bita ihop och försöka att få igång det gamla maskineriet.
Lite frukost med starkt kaffe och ombyte till något behagligare.

Nummerlappen på

Nummerlappen på

Åkte iväg till Risberg som var min startplats.
När förvarningen kom så var det dags att värma upp.

Uppvärmning innan start

Uppvärmning innan start

Och så var det äntligen dags att ge sig av mot Evertsberg 11,6 km.

Växlingen vid Risberg

Växlingen vid Risberg

Startade i ett tempo som såg bra ut för publiken… Wink

Fortfarande pigg efter några meter...

Fortfarande pigg efter några meter...

Efter ca 300 meter kom en naturlig fartsänkning.
Det var blött och utlagda spångar över myrmarken…
Vissa löpare vågade springa på ordentligt ändå.

Själv sprang jag vid sidan av, rädd för att halka och skada mig.
Mina ben var riktigt möra efter några km på detta underlag.

Skönt att få lite grusväg efter 5 km

Skönt att få lite grusväg efter 5 km

In i skogen igen för att försöka att ta mig fram i lervällingen…
Gissa om jag var glad när det visade sig att det blev 2 km asfalt i slutet?

Äntligen underlag för en 08:a

Äntligen underlag för en 08:a

Passerar Evertsbergssjöarnas

Passerar Evertsbergssjöarna

Tog igen lite tappad tid på det hårda underlaget.
Skönt att inte behöva vara fältbiolog för att ta sig fram…

Lite mera terräng och sen äntligen målgång i Evertsberg.

Äntligen ser jag växlingsstationen

Äntligen ser jag växlingsstationen

Växlade över till nästa löpare som skulle ut på nästa tuffa sträcka.
Det var den jag sprang 2007 med Lunbäcksbackarna…

Äntligen var min del avklarad

Äntligen var min del avklara

Tiden på sträckan blev 1:03:39.
Bara återhämtningen kvar… Och den där känslan av ”välbefinnande”

Visst bränner det i halsen

Visst bränner det i halsen

Och inte blev hostan bättre av det här?

Och inte blev hostan bättre av det här?

Dags att åka hem igen

Dags att åka hem igen

Kollegorna som var på plats och fotograferade samt hjälpte till
att tömma vätskekontrollen i stugan.
Både före och efter loppet!

Var dessa filurer:

Det gäller at vara objektiv! Som Patrik säger

Det gäller att vara objektiv!

Patriks blogg

Vad är väl en förlust i Chicago

Vad är väl en förlust i Chicago?

Kalle