Nöjd slut och helt tom

Då var det avklarat!

Hade hört att Lidingöloppet skulle vara grymt jobbigt?
Och det stämmer helt klart!!!

Så här laddad såg jag ut innan loppet.

Startade i ett lugnt tempo och det flöt på ca 4 km.

Efter det så blev det trångt och jobbigt att försöka springa om andra löpare som blockerade stigarna.

Tröttnade på att springa ut i skogen för att ta mig om andra. Så jag bestämde mig för att ta det lugnt och att spara krafterna till backarna som skulle komma.

Så jag sprang om när tillfällen gavs. Tror att det var ett bra beslut.

Efter 1 mil så låg jag bra till enligt min tidsplan, ca 4 min tillgodo på sluttiden som jag hade satt till 3 timmar.

Men efter en till mil med trängsel så krympte marginalen och jag förstod att det kommer att bli svårt att klara av mitt mål.
Eftersom den sista milen skulle vara ännu tyngre och med några grymma backar.

Backarna kom som de utlovat. Och mina vader skrek där ute i skogen den sista milen. Men viljan att klara av detta under 3 timmar fick mig att bita ihop.

Passerade mållinjen på tiden 2:58:52 och jag måste erkänna att hade jag inte varit kille hade tårarna kommit.
Av trötthet, smärta och tillfredsställelse att jag klarat tiden… Kanske att det kom någon tår ändå.

Firade detta med att gå ut och äta Japanskt och sjunga karaoke. Ingen som var med förstod hur jag orkade med detta.

Somnade utan större problem när jag äntligen kom hem.