Parkbänken blev slutstationen


Här springer jag in på mitt PB på Stockholm Marathon 2008.
Tiden 3:57:23 är den tiden jag ska försöka att ta i år.

Vad har den här bilden med inlägget att göra?
Jo, det är ett sätt för mig att skapa positiva tankar…
Smile

Men nu till dagens träning:

Sega ben tog mig runt lötsjön och vidare upp till Ursvik där
milspåret avverkades i ett måttligt tempo.
När jag stannade vid parkbänken i slutet av ängarna hade jag
sprungit 15,14 km på tiden 1:29:24.

Nu får det bli lite kortare distanser fram till marathon, otroligt
nog så är vi ju nästan där… Det går nästan för fort!

Nu ska sega ben bli pigga ben!


3 comments on “Parkbänken blev slutstationen
  1. Paula skriver:

    Gött jobbat! – Det var väl ett bra tempo, för ”sega ben”!
    Ska man verklige dra ner på distanserna redan nu, inför loppet? Är ju jättelätt att glömma hur långt ”ett par mil” är, så man får en chock på maradagen…

  2. janne skriver:

    Jag tror att jag kommer ihåg hur det känns efter de där milen… Så jag känner att jag hellre är pigg för dem på maradagen.
    Men det är ju olika hur snabbt man återhämtar sig helt efter ett långpass.
    Är man bara beredd för att det kommer att göra ont så ordnar det sig 🙂

  3. Adam skriver:

    Bra tid där. Jag har en 400 m tävling på onsdag nästa vecka och sedan Broloppet den 12 juni. Efter det har jag inga tävlingar inplanerade så då kan man börja köra hårt igen =) Lycka till på Maran!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *