Stockholm Runt är sunt!

Här är vi samlade inför dagens långpass… Miranda hälsar hela 50 löpare välkomna! Foto: Jakob Ruhe

Vi träffades utanför Runners Store på Vasagatan, kl var 09:30 och satelliterna hade fullt upp med att koppla upp mot våra GPS-klockor. När vi väl fått kontakt med himmelriket så gav vi oss iväg på lördagens äventyr. Den här dagen skulle tillbringas med många trevliga löpare och en hel del km på växlande underlag…

Vad passar bättre än att springa igenom en byggarbetsplats… Vi bygger ju pannben idag! Foto: Jakob Ruhe

Det vanliga på de här längre passen brukar ju vara att hålla ett jämt tempo, det gick inte den här dagen. Efter långsamma partier med isbanan så ökade tempot när löparskorna äntligen fick fäste på asfalten. Nu kunde man säga att man älskade asfalt utan att det lät konstigt på något sätt! Vi sprang efter Norr Mälarstrand och runt Kungsholmen över Sankt Eriksbron över till Vasastan. Sen ut till Roslagstull och Brunnsviken…

Känslan var riktigt bra den här dagen, så jag var ganska säker på att jag skulle kunna fixa hela distansen. Bara det nu inte skulle bli för mycket isbana på resten av sträckan. Nästa mål var Ropsten där vi skulle ta en kort paus innan vi skulle vidare mot fika på Djurgården, här var det nära några gånger att benen stack iväg åt olika håll på den isiga stigen.

Ett långt parti med isiga sträckor där ”tungan låg i rätt mun...” Foto: Joakim Westerberg

Självklart så var jag tvungen att försöka få lite extra uppmärksamhet genom att göra en, vad jag tyckte riktigt snygg vurpa! Men inte fick jag några poäng för den inte… Juryn var iskall och frågade bara hur länge jag skulle ligga där och vila… Tänkte att ni ska nog få se på mitt blåmärke, det kommer en otäck bild på nästa blogginlägg… Besviket kunde jag konstatera att där det stora blåmärket borde ha varit, syntes ingenting som jag kunde få något medlidande för.

Bara dryga milen kvar innan vi skulle få stanna för lite kaffe och något gott att äta. Foto: Jakob Ruhe

Nu var det bättre underlag ett tag och när vi kom ut på Djurgården så var känslan fortfarande bra, Miranda förvarnade Café Blå porten om att ett gäng svettiga löpare var på intåg! Ni som nu inte var svettiga får ursäkta…

På mer välbesökta sträckor där folk promenerar var det sandat och bra grepp. Foto: Joakim Westerberg

Ett kort stopp för att fundera om det var läge för årets första dopp… Foto: Jakob Ruhe

Skönt att få sitta och kladda i sig årets andra semla… Foto: Miranda

Det var lite segt att komma igång efter att ha suttit och njutit av kaffe och semla på en stol vid ett bord… Lät som något Gessle skrivit, men det var jag och det kostar inget extra. Efter att vi kommit upp till ca 35 km så kände jag att det inte längre fanns lika mycket spring i benen. Vid maradistansen (42,195 meter) så ville jag be om ett litet stopp för att pusta ut, men jag orkade bara inte… Nu var det vilja som gällde och efter massor av den varan så stannade vi äntligen utanför Runners Store.

Här står vi 11 löpare som avslutade där vi startade efter 48 km. Foto: Jakob Ruhe

När Miranda kom fram och frågade mig om… Jag var helt säker på att få frågan om jag ville göra henne sällskap och springa hem till Sundbyberg, men lättad hörde jag något om en fika på andra sidan gatan… Och det var något jag orkade tacka JA till!

Jag, Miranda, Kajsa och Mats får något varmt efter en härlig dag! Foto: Miranda

Tack alla som var med och bidrog till en härlig dag i huvudstaden!


11 comments on “Stockholm Runt är sunt!
  1. Jonas skriver:

    Härligt att löpa i grupp! 🙂

  2. MarathonJohan skriver:

    Shit, somliga roar sig alltså… Är detta nåt årligt återkommande? I så fall måste ja kanske pallra mig upp till Tjockhult nästa år.

    • janne skriver:

      Det är viktigt att få roa sig så här års… Lämna baksidan och kom upp vet ja, här händer det alltid något! 😉

      Nej det här var en spontaninbjudan av Miranda. Hon brukar bjuda in till några varje år, så det är bara att hålla ögonen öppna och benen igång 🙂

  3. Emma skriver:

    Jag har fått en hel del medlidande för blåmärkena jag fick när jag ramlade förra helgen. Hemligheten är att smälla i båda knäna ganska hårt och sedan gärna glida lite längs marken också för att skrapa upp byxor och se till att visst blodvite uppstår. Testa det nästa gång!

  4. Louise skriver:

    Ja, visst var det en härlig dag! Helt klart värt några blåmärken – mer eller mindre synliga. Jag var bra stel när jag lämnade er efter fikat på Blå Porten, men en liten återhämtningjogg igår gjorde susen! 🙂

    • janne skriver:

      Håller med om att det var värt det ändå! Kul att det var så många som hängde med ända till fikat, trodde faktiskt att det skulle vara fler som hoppade på tåget i Ropsten.
      Ja, det är skönt när stelheten släpper… Själv var jag orolig att möta någon jag kände igen på dagens pass, grymt stel och kraftlös! 🙂

  5. AKA on the run skriver:

    Vilket härligt galet gäng! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *