Tankar från i lördags
Lyfte huvudet från kudden och lät blicken leta sig fram till den enda ljuspunkten i rummet. En glipa på vänster sidan av rullgardinen släppte in lite ljus. Tillräckligt mycket så att jag kunde se visarna på klockan. Efter en lång natt så hade tiden kämpat sig fram till några minuter i sex. Det var lugnt, hela sex timmar kvar till starten av Stockholm Marathon 2015.
Men något var fel den här morgonen. De nya kläderna som jag skulle springa i låg inte ihopvikta i en hög och väntade. Och jag befann mig hela 30 mil ifrån startplatsen på Lidingövägen.
Jag skulle alltså inte starta i årets marathon. Kände en klump i halsen och en tår som växte i ögat. Det var som att någon skulle ha sagt åt en när man var liten, att julafton är inställd så det blir ingen tomte eller några klappar i år…
Janne, Janne – vad är detta? jag blev så ledsen när jag läste ditt inlägg?
Hoppas vi ses på Motionsjoggen så vi kan prata lite.
Kram
Monica
Men! Jag kände nästan likadant. Med enda skillnaden att jag blivit kallsinnigt informerad om att det aldrig mer blir julafton för mig. Jag har ännu inte accepterat det helt, men att det inte skulle bli i år har jag förstått länge.
Hoppas det blir för dig snart!