Tvivlar på mig själv

Varför lossnar det aldrig?

Med ben fyllda med mjölksyra och lungor tömda på syre sprang jag igenom Ursviksskogen och ut på gångvägarna fram till Järva krog. Sen ett snabbt stopp för att plåta beviset på att dagens träning verkligen har ägt rum innan jag styrde hem igen. Min kropp kändes helt tömd på energi och det var nära ”motorstopp” flera gånger. Känslan att det gjorde ont överallt där smärta överhuvudtaget kan kännas var påtaglig.

Det jag beskriver här är inte känslan efter ett marathon eller något ultralopp… Nej, det är efter ett ”lättare” löppass på 7 km. Det jag vill säga är att förtränger jag inte de här negativa tankarna så kommer jag nog aldrig mer att springa ett marathon.

Så tack för ett underbart löppass som kändes kanon idag!