Utstött och mobbad i skogen

En sällsynt ljusstråle träffade min panna idag. Det var solen! Ja, om ni nu minns den där stora gula saken…? Jag kände att den gav mig både värme och energi. Visst jag flämtade fortfarande tungt och kände av mjölksyran ända upp i halsgropen. Så det var garanterat ingen jag mötte i spåret som såg den där energin jag pratar om. Vet inte, men jag fick för mig att de sprang och oddsade på om jag verkligen skulle lyckas ta mig upp för nästa backe eller inte?

Jag tog mig faktiskt igenom dagens löppass. Borde ha lagt en slant till de där pigga löparna som viskade där ute. Tror att jag hade kunnat tjänat en hel del på det…

Nu låter det som om jag sprang betydligt längre än de fjuttiga fem kilometrarna jag fick ihop idag. Men jag är helnöjd med att jag lyckades att tvinga ut mig själv på den här söndagsrundan.

Lakare
Vill inte läkarna ge mig klartecken så får jag väl lyssna på mig själv…

 

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *