Visst har längden betydelse

Tog mig äntligen ut på en löprunda idag. Kändes som att det verkligen behövdes efter den här julhelgen med all god mat man petat i sig. Startade rundan i Ursvik och tog mig via Hagaparken in mot den kungliga hufvudstaden. Första stoppet var Stockholm Stadion (målet för min träning) där jag stannade till för det årliga ”vinterfotot”.

Här vill jag springa in glad och lycklig den 4 juni 2016 med glädjetårar som rinner ner för kinderna…

Fortsatte sen Valhallavägen över Gärdet förbi alla rastande hundar och fram till Kaknästornet. Här kom nästa lilla andningspaus på det här söndagspasset. Känslan av att det här skulle bli ett långpass var skön och nästan overklig.

Nej, det fanns ingen tid att följa med turisterna upp för en bättre utsikt än så här.

Här bestämde jag mig för att springa vidare ut på härliga Djurgården och att nästa stopp skulle bli Gröna Lund. Nu började benen bli sega och det stramade en hel del över vaderna. Märkte på kroppens reaktioner att det var ett tag sen den varit med om ett långpass.

Visst var det ett sant nöje att stanna till en minut framför nöjesparken.

Nu hade jag kommit upp i dryga 17 km och jag kände mig nöjd med dagens pass. Så jag avslutade med att springa ut från Djurgården och när Strandvägen tog slut så var det raka vägen upp mot T-centralen. Där fick tunnelbanan ta över och transportera hem den här trötta men också nöjda löparen.

Jag fick ju till ett pass på 20,15 km. Och även om tempot inte var något att skryta med så kan jag ju börja tro på det här med löpning igen.