Stockholm Halvmarathon 2011

september 18, 2011 12 Av Loparjanne


Försöker att fånga den rätta stämningen inför loppet…

Åkte in till Kungsträdgården med en känsla som inte borde vara där.
Jag kommer inte att orka… Varför är jag här? Nu var det bara att försöka komma i stämning och försöka att koppla av.

Gick omkring och kände av stämningen i ett varmt och soligt Kungsan.
Efter att ha övertalat mig själv om att det här är något jag tycker är kul, så var det dags att ta sig till starten. Träffade Rickard Goclon på vägen dit och vi önskade varandra lycka till.


Även funktionärerna försöker att klä sig moderiktigt…  😉

Nu var det dags att tränga in sig i startfållan och försöka få fart på kroppen. Får väl ta till en gammal filmreplik för att tagga till…

”It is 21.1 km to the targets. We have a full tank of sports drink, half a packet dextrosol, it is bright and we are wearing sunglasses. – Hit it.”


Mot slottet och starten för årets Stockholm Halvmarathon.

Pratar Marathonminnen med en kille i startfållan som sprungit de 10 senaste Stockholm Marathon, tiden går fort och nedräkningen startar 10, 9, 8, 7… Starten går och jag väljer att hänga med farthållarna på 1:45 för att se hur det kändes.

Första 5 km på 23:59 och det kändes hyfsat bra, sen vid passertiden på 10 km då klockan visade 49:14 kände jag av vaderna. Försökte envist att hänga på farthållarna och klarade det upp till 15 km (1:14:42).

Nu var det mjölksyra i hela benen och vaderna höll på att sprängas. Släppte av lite på farten och jobbade vidare meter för meter. Fick några uppmuntrande kommentarer och ryggdunkar som fick mig att bita ihop. Det visade sig att en påhejning kom från den alltid trevliga Alexander. Jag var för trött för att uppfatta det då, men träffade honom efter målgång…

Med smärtande vader och stumma ben stapplade jag över mållinjen på tiden 1:46:08, mest nöjd med att jag visat mig själv att det jag inte orkar, orkar jag ändå…


Känslan att passera mållinjen är bra skön ibland. 


Kroppen skrek efter allt den kunde få tag på…

Nu var det bara att se till att få på sig något torrt och varmt, vill ju inte vara sjuk nästa lördag då det är dags för Lidingöloppet. Träffade Staffan och
Hempa som var på väg hem efter grymma prestationer. Grattade dem och
åkte hem för en lugn och skön lördagskväll i soffan…