Archive For The “Tävling” Category

Midnattsloppet 2014

By |

Innan
Då var det dags igen… Här står jag på Zinken för 11:e gången redo för en ”kvällsjogg” på söder.

Mina förhoppningar var inte direkt uppskruvade inför årets upplaga av Midnattsloppet. Men jag skulle passera mållinjen på Hornsgatan och det under 60 min. När Kentas ”Just idag är jag stark” hade tystnat i högtalarna och startpistolen smällt så var det alltså dags. Tänkte att jag håller igen de första 5 kilometrarna för att ha krafter kvar till andra halvan av loppet. Nej, jag tror inte det var för att jag plötsligt var förståndig, mera för att jag var feg att ta i ordentligt.

Redan efter någon kilometer tappade jag luften fullständigt. Någon idio…löpare tappade en keps och stannade för att plocka upp den…  Vi var några stycken som blev allt för närgångna med varandra i en klump där på gatan. När syret återigen nått lungorna så kunde jag formulera några meningar till killen i kepsen. Det var nästan så att kepsen lämnade hans skalle ytterligare en gång när ordflödet var igång.  Annars flöt det på ganska bra under resten av loppet. Hade hoppats på att det inte skulle ha varit så trångt de två sista kilometrarna. Kände att jag hade lite extra krafter som jag kunde ha använt den sista biten in mot mål.

Klockan stannade på sluttiden 55:23, något som normalt hade fått tårarna att rinna av besvikelse. Men idag var jag nöjd med att ha fått slutfört mitt 11:e Midnattslopp och att kroppen faktiskt fungerade igen.

Efter
Nu dags för lite eftersnack med media… Nej, jag menar med vänner på lämpligt ställe där den här klädsen är ok.

 

Nästa år ska jag under 50 minuter igen… Så nu har jag satt pressen på mig själv!

 

 

Read more »

Fäbodlunken 2014

By |

Fabodlunken
Björka ställde upp med följande startfält. Fr. Vänster: Mia, Maria, Kicki, Jag, Lasse, Charlie, Rasmus, Moa, Felix.

Det var några tappra löpare från fäboden som höll sig borta från stranden den här dagen. Vi valde istället att springa Fäbodlunken, 12 kilometer med backar som nästan fick en att backa. Och med 30 grader i skuggan så undrade nog de flesta varför de valt bort stranden och Siljans svalkande vatten. Redan efter någon kilometer så skrek kroppen något om att den hatar backar. När en backe var avklarad så kom nästa backe som sen följdes av ytterligare en backe. Kände att jag snart kunde skriva ”check” på bergsklättring i mitt CV. Efter 11 kilometer så kom den sista (Ja, ni har hört det förr…) backen som såg till att tömma kroppen fullständigt.

Kom upp till Åsengården där målet var placerat. Där fick jag instruktioner av speakern om hur jag skulle sringa för att komma in rätt mot målrakan. Hjärnan saknade nog en del syre och hade svårt att fungera normalt.

Vatten, banan och en korv fick mig att kvickna till efter målgången. Nu kunde jag stå och heja på alla de andra Björkalöparna… Imponerande prestationer från samtliga i startfältet. Alla tog sig in i mål och trotsade hettan och den kuperade naturen som gjorde allt för att försöka få oss att bryta.

Efter Fäbodlunken så höll vi på traditionen och körde Fäbodklunken uppe på Holms Fäbod.

Tack Mia och Lasse för den goda soppan och för att vi fick störa era grannar! 

 

 

Read more »

Stockholm Marathon 2014

By |

Att springa ett marathon dåligt tränad är inte så smart. Så det var precis vad jag gjorde i lördags! Jag startade årets Stockholm Marathon med inställningen att bara vara med i starten för att få njuta av stämningen. Efter några kilometer bestämde jag mig för att köra halva maran och sen kliva av.

Två timmar senare när jag hade sprungit halva loppet så såg jag den åttonde medaljen framför mig. Började då varva gång med något som kan kallas för stapplande jogg. I år fattade jag verkligen hur långt ett marathonlopp är!

Mina ben krampade i en grym smärta och trycket över bröstet sa stopp så fort jag försökte öka på min fart framåt. Jag fick verkligen uppleva årets mara och det under en lång, lång tid… Först efter fem timmar och nio minuter fick jag den efterlängtade medaljen hängd runt halsen.

Stadion

Tiden får jag strunta i och jag ser faktiskt att det här var en större bedrift än när jag var vältränad och sprang runt på tiden 3:42…

Ett stort tack till alla löpare som gav uppmuntrande kommentarer under loppet. Och alla ni i publiken som fick mig att kämpa vidare där ute på Stockholms gator. Har nog aldrig hört så många som ropat efter mig under ett lopp som den här gången. Vill också be om ursäkt för att jag oroade familj och vänner som trodde att något hänt. Problem med sms som uteblev skapade oro. Blir det någon mer mara för mig så ska jag ha mobilen med så vi slipper den biten…

Efterlopp

 

Read more »

Spring Cross 2014

By |

Vaknade upp efter en alldeles för sen kväll. Eller om man nu vill, en alldeles för tidig morgon. Sista föreställningen på teatern hade fortsatt långt in på småtimmarna. Första tanken som slog mig när jag vaknade upp, var att idag var det dags för Spring Cross… Andra tanken var att hur skulle det här gå? Om några timmar var det alltså meningen att jag skulle springa ett lopp?

Släpade mig upp ur sängen och ut i köket för en kaffe och en macka. Ska jag vara helt ärlig så fick mackan ligga kvar orörd på bordet. Och anledningen till det var inte att jag skulle vara rädd att bi tung i magen… Nej, jag var bara inte redo för någon fast föda just där och då. Efter en dusch och skifte mellan morgonrock och löparkläder så var det dags att åka till Universitetet.

Träffade på ett gäng grabbar som jag inte är så van att möta inför tävlingar av det här slaget… Men den här gången så imponerade de alla i löpspåret!

Innan_Start
Ett ungt gäng och en… Nej, ett ungt gäng räcker!

Och hur gick det då på själva tävlingen då? Jo, jag tog det ”förståndigt lugnt” och fick uppleva ett skönt lopp på 6 km med några härliga backar. Tror att backarna retade upp några muskler och gav mersmak i den fortsatta träningen inför maran.

 

Malgang
En spurt kunde jag kosta på mig eftersom jag hade en hel del krafter kvar vid målgången.

 

 

Read more »

Vasastafetten 2013

By |

Innan_StartOmbytt och klar för att åka till Evertsberg.

Nu var det åter dags att springa ”aldrig mera sträckan” på Vasastafetten, den sträcka jag menar är mellan Evertsberg och Oxberg. Distansen är 15,1 km och efter de första 4 km som är lättlöpta så börjar själva loppet. Nu kommer backarna som tycks tävla mot varandra om att vara brantast, segast och __________ här får ni själva fylla i det fulaste ord ni kan.

När jag kommer fram till Evertsberg så är det en nervös väntan på växling. Det var Magnus som närmade sig i snabb fart, förvarningen visade att han nu bara var 1 km bort. Jag ställde mig i växlingszonen för att inte vara den som klantade till det för laget. Det är alltid lite pirrigt när man är en del i ett lag och inte bara ställer till det för sig själv.

VaxlingEfter lite armbrytning så var växlingen genomförd… Foto: Inger Jönsson

Nu var det min tur att vara där ute i skogen och slita. Jag klättrade upp för den ena backen efter den andra. Tänkte att snart måste jag ju nå toppen, men jag hann inte tänka tanken klart innan nästa backe kom… Det var en otroligt skön dag med 25 grader i skuggan och då det inte fanns mycket till skugga där ute så fick man jobba på i hettan.

Efter målgång så satt… ja eller mer ärligt låg vi och åt pizza i gräset nära målet i Mora. Efter att ha tryckt i oss allt onyttigt så gick vi bort för att vänta in Johan som hade sista sträckan och snart var på gång mot mål. Med tunga magar så försökte vi hänga med honom så gott vi kunde de sista 100 meter som var kvar av årets Vasastafett för laget Björka Fäbodlag och Kaléns.

MalgangMot texten ”I fäders spår för framtids segrar”. Foto: Inger Jönsson

Och sen var det ju självklart att gruppfotot skulle tas vid Gustav Vasa. Som av någon anledning vände oss ryggen den här gången… Han kanske börjar att tröttna på alla lagbilder där?

GruppfotoVi tog oss från Sälen till Mora och alla kämpade på bra för att vi skulle ta oss hela vägen.

Laget som kämpade var: (sorterade efter startordning i loppet)

Kjell Kalén
Fredrik Kalén
Magnus Thillberg
Magnus Gelinder
Jan Westberg
Lars Kalén
Susanna Kalén
Christina Claesson-Kalén
Kicki Westberg
Johan Rombin

Vi avlutade kvällen hemma hos Magnus och Inger som såg till att vi fick en riktigt härlig kväll med trevligt sällskap.

Tack alla löpare, Chaufförer och självklart också till hejarklacken (Ttt) som var på plats!

Read more »

Midnattsloppet 2013

By |

Efter onsdagens löpning så hamnade jag i näsdukarnas rike. Hela fredagen tillbringade jag i sängen med feber och väldigt små förhoppningar om att springa Midnattsloppet. Men eftersom jag var feberfri på lördagsmorgonen och mitt 10:e Midnattslopp väntade så tog jag mig in till söder för att ”sakta gå genom stan”

Trots att jag legat i soffan hela lördagen och kollat in både Engelsk och Svensk fotboll så kände jag av motståndet som kroppen gav mig så fort jag rörde på mig. Var det här så vettigt? Återigen skakade alla bekanta på huvudena när de hörde att jag skulle springa trots allt. Men jag hade redan bestämt mig, jag skulle runt söder om jag så skulle vara tvungen att krypa gata upp och gata ner!

Träffade Magnus och Inger inne på Zinkens IP strax innan det var dags att kliva in i startfållan. Magnus som nu laddade för sitt 12:e Midnattslopp var nog den enda som förstod att jag var ”tvungen” att genomföra detta. Han hade ju plockat ut sin 10-års medalj efter 10 raka och visste hur viktigt det var.

ZinkenMagnus och jag innan start.

Kenta sjöng ”Just i dag är jag stark”, jag kunde inte nynna med i texten eftersom jag är en ärlig löpare… Svor löpareden och gav mig ut på söders gator och de 10 km som nu väntade. Den här gången njöt jag faktiskt av loppet, jag upplevde sånt jag missat under de nio tidigare loppen. Tidigare lopp har jag gett allt och varit så trött att blicken mest varit riktad ner mot asfalten, hjärnan har då varit mer eller mindre avstängd för andra intryck än själva kämpandet… Nu med lägre tempo så märkte jag sambatjejerna och flera andra vackra saker utefter bansträckningen.

Jag tog mig i mål och fick min medalj, tiden lämnar vi där borta på söder någonstans… Kvällen avslutades på en pub med både trevligt sällskap och god återhämtning. Nu hostar jag vidare och laddar inför Vasastafetten på lördag.

10_medalj

Read more »

Motionsjoggen i Ursvik lopp 2

By |

Motionsjoggen

 

Sprang runt milspåret i Ursvik på 52:49 idag på lopp 2 i Motionsjoggen. Missade tyvärr förra loppet men kommer självklart att försöka att vara med på nästa samling också… Här kan alla vara med och det är ju alltid inspirerande att träffa andra som njuter av löpningen.

Efter löpningen förvandlades jag till soffpotatis för att se landskampen mellan Sverige och Norge i fotboll.

Nu är det sängläge innan jag intar söderläge och Midnattsloppet!

Read more »

Fäbodlunken 2013

By |

Fabodlunken3Fr. Vänster: Kicki, Morgan, Johan, Mia, jag, Lasse och Magnus. Undre raden: Helen och Kasper.

Nästan 30 grader varmt och en tävling bland rötter och stenar är ”kanske” inte min önskeutmaning. Men med en nummerlapp på bröstet och andra taggade löpare på plats, då kommer ändå löplusten igång. Det här loppet går över berg och dalar(na) och efter 12 km så når man vid målet på Åsengården. Och oavsett hur långsamt det gått så får man där en topplacering… Det med en underbar utsikt över timmerhus, ängar och siljan, som idag stolt visade upp en badtemperatur på 22 grader.

Visst blir man härligt trött under och efter det här loppet. De krafter som inte backarna hade sugit ur kroppen tog solen hand om. Fick lite extra krafter när underlaget jämnade ut sig lite, nu var det kanske bara några hundra meter men ändå…

Fabodlunken2Skönt med lite springbart underlag…  Foto: Inger Jönsson

Sprang in i målet och speakern ropade ut något om LöparJanne… Jag var i mål och klockan visade på 1:15:46 vilket jag ändå är nöjd med, trots att det inte var någon risk att bli fartblind där ute i skogen. Efter loppet så åkte vi ner till Siljan och plaskade, några lite mer än andra…

Nu är det dags för ”Fäbodklunken” som också är en tradition efter det här loppet. Vätskebalansen måste ju återställas, vilket jag tror att samtliga kommer att lyckas bra med.

Read more »

Hånöturen 2013

By |

Som vanligt träffades vi hemma hos Tommy för att ta en fika innan start. Efter att vi fått i oss lite kaffe och bekantas oss lite med Hanna som var ett nytt trevligt ansikte som anmält sig för hela sträckan… Skulle hon ta sig hela vägen ner till Hånö, så skulle hon vara den första tjej som genomfört hela turen. Ingen tvivlade på hennes kapacitet efter några snabba frågor… Hon fixar det här lätt tänkte vi alla. Christoffer som sprungit 50 km tidigare hade också valt att satsa fullt ut i år,

Vi joggade ner till T-banan Hammarbyhöjden där ”startfotot” som vanligt skulle tas, några ungdomar som knäppte kortet skakade lätt på skallarna när de hörde vad vi hade framför oss.

StartHelt hundra inställda på alla de hundra kilometrarna vi hade framför oss.

Vi var nu igång och väderprognosen som hade hotat med regn höll sig fortfarande bara som ett hot, vilket vi var grymt tacksamma för. Första stopp var som vanligt OK/Q8 Stuvsta där en kanelbulle och en kaffe smakade riktigt bra.

StuvstaPersonalen var tacksamma att få hjälpa till även med årets foto.

När vi kom fram till Tullinge så anslöt nästa debutant i Hånöturen Patrik, som skulle springa med oss ner till Järna och bidra till en trevlig kväll med mat och dryck bland trevliga människor.

PatrikPigga löpare uppställda vid Tullinge station, Patrik var nog piggast av dem allla…

Vi blir nu stoppade av polisen, hoppades självklart att de skulle säga att vi sprang för fort, men de sökte någon med gul tröja och ett gevär på ryggen… Gula tröjor stämde in på oss, men gevär hade varit för tungt att springa med, så vi slapp undan polismakten och kunde fortsätta vår löptur. Strax efter Rönninge centrum så fick vi även sällskap av Hasse som tidigare varit med på den alltid lika trevliga ”målgångsmiddagen” ute på Hånö. Men idag var han med och blev en del av själva turen också.

HasseHasse..lakollektivet skulle man kunna kalla det…

Hasse var tyvärr tvungen att lämna oss redan vid Glasberga gård, där vi tidigare år stannat och fikat hemma hos Birger. Nu i år var det ändrade planer och vi skulle en liten bit till innan det var dags för vila.

GlasbergaHär ser ni Glasberga gård i bakgrunden, vi försökte med allt för att ni skulle titta på oss istället…

Sista biten ner mot Sydpoolen kände jag att vaderna började att krampa och jag förstod att det här kommer att bli en lång tuff dag. Nu kom även den där regnskuren som vi visste att vi inte skulle klara oss ifrån. Det var skönt att springa ner mot Telge Rehab där vi fick goa mackor, fika, dricka och det viktigaste av allt, vaderna fick vila en liten stund.

Rehab1Mackorna var fixade och allt var uppdukat när vi anlände till Telge Rehab.

Nu fyllde det på med nya friska löpande krafter inför de sista 15 km ner till Järna.

Rehab2Känns tryggt att ha med läkare, sjukgymnaster och allt vad det är… Kan behövas längre fram.

Självklart var det ett TV-team på plats också när Hånöturen drog fram…

TVDet konstiga var att det liksom inte såg mig?

Mina vader höll sig lugna i ca 10 km innan de började skrika… STOPP, STANNA, VILL INTE!!! Jag försökte att ignorera mina negativa vader och tänka på annat. Erkänner att de sista kilometrarna ner till Håknäs vandrarhem inte var någon direkt härlig upplevelse.

Tur nog så fanns det ett pannben som litade på att jag skulle ta mig ända fram. Jag kröp in i min egen bubbla och tänkte att varje steg tog mig närmare oxfilén och allt det andra goda som väntade där borta… Visste att Uno, Bibbi och Birgitta med flera förberedde för att vi skulle trivas när vi kom fram.

Mat_HaknasDet smakade gott med de grillade köttbitarna och färskpotatisen till det…

Efter en trevlig kväll och några timmars sömn så var det dags igen. Vet inte om jag ens själv trodde på att jag skulle fixa att springa 50 km även i dag? Självklart skulle jag försöka…

Start2Många tankar snurrade i skallen här utanför Håknäs vandrarhem dag 2.

Försökte att prata med de trevliga löparna jag var ute med, det fungerade väl sådär i ca 15 km sen var det dags igen… Nu var det pannben och glädjen var stor när skylten visade sig, Välkommen till Trosa ”världens ände”.

Trosa_skyltNej, jag tänker inte ta ner skylten idag, jag ska ta mig hela vägen…

Vi hade tagit oss nästan halvvägs på dagens pass när vi klev in i personalrummet på ICA Trossen i Trosa. Som vanligt service i toppklass, pastasallad, kycklingklubbor och stora godisskålar väntade tillsammans med dricka. Tack Uno och Bibbi och övrig personal.

TrossenInga lipsillar här inte…

Med stela ben stapplade vi ut från sommarstaden Trosa och fortsatte mot slutmålet Hånö. Resten av sträckan var en kamp för min del. Jag sprang en liten bit bakom de andra för att inte behöva använda den lilla energin jag hade kvar till att prata… Kul kille!

När jag fick en öl av Tommy och jag hade kramat om alla så trodde jag knappt att det var sant… Klockan visade på 101,43 km och jag var framme vid målet för den här turen. Jag kunde nu slänga mig i gräset och vara nöjd över mig själv och imponerad av alla andra som var med var med och skapade årets Hånötur!

Bastun var bokad och det blev ett dopp i havet… Nej det blir inga bildbevis på det eftersom jag inte hade några badbyxor med mig!  Smile

Efter att vi bytt om till kläder som kändes (luktade) lite fräschare så kunde vi sätta oss vi dukat bord och äta. Det blev en underbar måltid skapad av Rickard och Birgitta Goclon.

Mat_HanoSaknade inte mycket den här kvällen kan jag säga…

Tacka alla! Och stort GRATTIS till Hanna som är den åttonde löparen och första tjejen som sprungit hela Hånöturen.

Och Tommy (mannen som aldrig ger sig), du som ska köra turen omvänt nu idag och i morgon (alltså 200 km på fyra dagar)… Kör på och ha en kanontur!

Read more »

Stockholm Marathon 2013

By |

SM_2013Med stela ben på Stockholm Stadion.

Då var mitt sjunde Stockholm Marathon genomfört. Visste redan innan att det inte skulle bli något av mina bästa lopp när det gäller sluttiden, hoppades bara på att fixa sub 4 tim. Som vanligt när trängseln i starten lättar så får man känslan av flyt, farten ökar då lite mer än man tänkt sig.

StartenÄventyret har startat, nu är Stockholms gator våra några timmar framöver…

Efter 20 km så hade jag en snittfart på 5:11 min/km och allt kändes fortfarande bra. Efter ca 26 km kom krampkänningen i vaderna och jag sänkte farten för att kunna hålla igång benen. Från 30 km passeringen var jag tvungen att stanna vid varje vätskestation och stretcha ut musklerna. Såg att tiden for iväg och att om skulle jag fixa en tid under 4 timmar, så var jag tvungen att strunta i de här stoppen.

Försökte med det ett par kilometer men tappade då nästan förmågan att springa över huvud taget… Tänkte då att det var smartare att strunta i sub 4 och se till att komma i mål istället. Längtan att få komma in på Stockholm Stadion var för stor för att riskera…

Även om mina vader skrek STANNA så fortsatte jag och kom till slut in på stadion där jag efter ett långsamt upplopp passerade mållinjen på 4:08:13, tog motvilligt emot medaljen som jag först inte tyckte att jag var värd.

UpploppBara några meter till så ska benen få vila.

Träffade Ingmarie direkt efter mållinjen och vi pratade lite och efter några kloka ord av henne så var jag lite nöjd trots allt… Hon fångade min trötthet på bild också.

IN_Stadion2013Här försöker jag ändå se pigg ut… Då förstår ni! Foto: Ingmarie Nilsson

Jag vill tacka för alla positiva och peppande kommentarer under maran från alla härliga medlöpare. Sen självklart alla hälsningar från familj, släkt och vänner innan och efter loppet som verkligen uppskattas.

Read more »