Inlägg

Thailand – Landet som värmer…

thailand

För två år sedan skrev jag blogginlägget ”Thaimat och klart” om att jag var på väg till Thailand för att träna. Ett sätt att vänja kroppen vid värmen inför kommande Stockholm Maraton. Lite ironiskt avslutade jag inlägget med ”det är ju inte meningen att man ska må RISIGT för att man är i Thailand”. För landet verkar trots allt ha en hatkärlek mot mig.

Nästan precis två år senare kom jag hem till Sverige med Salmonella i bagaget från ytterligare en resa till landet i öster.

Men ska inte skrämma upp er för att besöka Thailand utan vill snarare ge ett tips om att åka dit. Underbart väder och en värmeträning som knappast går att hitta bättre på andra ställen. En ”varm” rekommendation alltså. Kanske kan Phuket Marathon locka…

Phuket Marathon

phuketmarathon

För er som inte bara vill träna maraton i Thailand utan även springa riktiga tävlingar finns flera maraton att välja mellan. En av de större är Phuket Marathon. Här erbjuds både ett fullt maraton, halvmarathon, 10,5km sträcka, 5km sträcka, 5km walk och 2km Kids Run. En folkfest för hela familjen alltså. Tävlingen lockar många thailändare att dra på sig löparskorna men även ett stort antal turister passar på att njuta av fin löpning under semestern.

Däremot bör man absolut varit i Thailand några gånger för träning om man funderar på att ställa upp i detta maraton. Att springa 42km klarar vi men att göra det i riktigt hög sommarvärme är inte helt enkelt.

Som jag nämnde ovan åkte jag till Thailand en gång för att (bland annat) få värmeträning inför Stockholm Marathon. Ska jag ställa upp i Phuketmarathon bör det bli mer frekventa turer till Thailand för att få värmeträningen mer intensiv. Inte mig emot – men både ekonomin och semesterdagarna ska räcka till också.

Praktisk info

flygresor-se

Pris: Det billigaste sättet att vara med på Phuket Marathon är att anmäla sig i god tid innan. De som anmälde sig före 31 juli förra året fick betala 75USD. Nu är priset 105USD och sista anmälningsdag är 16:e maj.

Flyga hit: Det går att hitta billiga flygstolar via prisjämförelsesajter online. Mitt tips är att i första hand välja sista minuten på Flygresor.se då priserna ligger på ungefär halva priset. Men då ska man vara beredd på att vara flexibel. Mitt råd är att inte boka hotell i förväg utan att först hitta en billig flygbiljett. Sen kan hotell bokas i Sverige alternativt på plats. Det är ett turistland så det finns alltid mängder av olika boenden att välja mellan. Om någon åker dit så kommentera gärna hur ni upplevde tävlingen.

Boende: Vill man bo nära tävlingsområdet rekommenderar arrangörerna ett flertal hotell på hemsidan. Det är hotell med ganska hög kvalitetsnivå. Genom att söka sig till bungalows eller enklare boende kan man pressa priset rejält. Men för snål får man inte vara – det gäller att vara utsövd inför tävlingsdagen.

(Denna text är skriven i samarbete med Flygresor.se)

 

Äntligen ute igen

7an
Kunde inte riktigt hålla färgen efter dagens genomkörare.

Nej jag har inte suttit inne! Jo förresten det har jag faktiskt men inte så pass att någon låst dörren från utsidan. Det har ju varit påsk och varken löparskor eller träningskläder fick följa med den här gången när jag valde att fira min påsk i Dalarna. Där i en stuga bland dalahästar och påskkycklingar ägnade jag all min tid åt att äta gott och frossa i alla godsaker jag kunde komma åt… Efter en sån långhelg finns det ett stort antal kalorier (nu fett) lagrade i kroppen som bara väntar på att förbrännas.

Ett första försök att bli av med några av dessa kalorier gjordes idag i ett av löpspåren i Ursvik. Mitt val landade på 7km-spåret (gul/vit) en distans jag visste att jag skulle hinna med under lunchen. Det var ”skönt” att ge kroppen en plågsam påminnelse om att den faktiskt behöver annat än att bara sitta och njuta av mat och andra godsaker.

 

Räcker vila för att ladda om

Efter helgens träning känner jag mig minst sagt sliten i kroppen. Det positiva är att jag har träningsvärk i kroppen som gör att jag ser rolig ut när jag går. Ja, ibland kan faktiskt värk vara något bra eller i alla fall nyttigt för ändamålet. Dagens planerade vilodag känns klart motiverad om jag nu ska kunna prestera något på nästa träningspass. Om man skulle ha haft en mätare som visade hur mycket kräm som var kvar i kroppens batterier så skulle den nog visa på mycket rött.

Ja, även om den nu inte finns någon så är det viktigt att få upp den där mätaren på grönt igen och det snabbt. Tiden springer iväg och ingen skulle vara så lycklig som jag om jag fixade maraformen till den 4 juni. Det är då jag hoppas att jag står där på Lidingövägen tillsammans med alla andra löpare som är samlade där. Alla de som tänkt sig att springa två varv runt Stockholm för att sen trötta men framförallt stolta springa in på Stockholm Stadion.

Finns det några genvägar för att fixa allt det här då? Först tar vi bort alla de olagliga och farliga vägarna. Ok, nu har vi bara några få standardsaker kvar att koncentrera oss på.

Bra träning, vila, sömn och att äta nyttigt och rätt.

Alternativen då tänker ni?

Visst, öppnade webbläsaren och googlade på alternativa energikällor och det jag fastnade för mest var alla möjligheterna med solceller läs mer här... Sökte sedan på löparkläder med inbyggda solceller men där sa google ifrån, Menade du kläder att sola i dumskalle?

Laddabatterier

Det är säkert bra även för oss löpare med solceller men kanske inte just för att fylla på kroppens energibehov.

Om den stackare som läser det här har andra tips på hur man får kroppen att fylla på med energi, så lägg gärna ner lite energi och dela med dig här…

 

 

Ses igen den 4 juni

Stadion
Sprang in på Stockholm Stadion efter halvtid på dagens långpass.

Idag var det inte tempot som låg i fokus, nej nu var det distansen som var det viktiga. Efter gårdagens 10 km som kroppen tyvärr inte hade glömt bort så fick jag skruva ner tempot en hel del. Det visade sig senare vara ett klokt beslut av mig för en gång skull. Allt kändes ok när jag sprang genom Hagaparken och in i staden där jag sen tog mig fram till Stockholm Stadion. Grinden till ”maraportalen” var öppen och inbjudande när jag kom fram. Det var för att TSM-löparna var på väg in där efter deras söndagspass. Självklart tog jag då chansen att springa in på stadion för att känna på löparbanorna och den där alltid lika underbara känslan av att vistas på den anrika arenan.

Efter att ha fantiserat en liten stund om att återuppleva detta igen den 4 juni så startade jag hemfärden. När jag idag för andra gången kom till Hagaparken så kände jag att min kropp var rejält tömd på allt. Nu fick jag testa på att använda min vilja för att ta mig framåt. Tog mig ändå hela vägen hem och efter 21 km så kunde jag äntligen avsluta dagens långpass.

 

 

Grattis jogg.se

Jogg10
Redo för att springa joggs 10-årslopp.

Idag sprang jag årets första tävling och trots att jag var helt ensam så vann jag ändå inte? Jag suger verkligen på att springa omkring så här… Nej, den här gången kan jag faktiskt skylla på andra omständigheter. Det här var ett lopp som man kan springa vart man vill landet och sen reggar man själv sitt resultat på sajten jogg.se. När jag tittade senast så hade 143 st sprungit och listan fylls på tills i morgon. Nej, jag var inte sist men fick slita hårt för att få en tid under timmen på mina 10 km. Ingen toppentid men jag är glad att bara kunna vara en av de som är listade att de sprungit 10 km.

Konstaterar att det bara är två saker jag behöver träna upp när det gäller löpningen innan det är dags för maran. Det första är farten och det andra är distansen… Ja, alltså allt som är viktigt i löpningen, men det är ju ändå så lite at fixa. I morgon blir det träning på distans och mitt tänkbara mål är Ursvik till Stockholms Stadion och sen tillbaka (ca 20 km).

 

 

Ett kort långpass var lagom

123

Målet för dagens träning var att komma upp i mer än 10 km och det kändes inte allt för tufft för att fixa. När hörlurarna hade kopplat upp sig mot mobilen och GPS:n hittat alla satelliter så startade jag dagens löppass. Musiken från hörlurarna bidrar till att det går lite lättare att ta sig framåt. Man ska heller inte underskatta den positiva effekten av att slippa höra sig själv flåsa så där tungt som det låter just nu… Lyssnar jag på det flåset så brukar jag höra en röst inom mig som säger LÅT STACKARN VARA NU!

Sprang runt Råstasjön där flera sällskap av fågelskådare hade samlats i stora klungor. De här ornitologerna tog verkligen upp hela gångvägen och vägrade att flytta på sig när jag kom flåsande. De tyckte väl inte att det fanns någon anledning att anstränga sig för den här högst vanliga arten av ”trött joggare”.  Visste inte om jag skulle ge någon av dem en vinge för att läxa upp dem i kunskap hur man tar hänsyn till andra. Men efter en kort ordväxling med en av ”skatorna” i sällskapet valde jag att inte stanna till och näbba emot.

Passerade Solna och via Tuletorget sprang jag ner Vackra vägen och tog ett varv runt Lötsjön innan jag sprang hem mot Ursvik igen.

Kom upp i distansen 12,74 km och det är jag nöjd med den här sköna söndagen. Om jag har hälsan och allt går som jag vill så kommer jag att öka på den distansen en del till nästa helg. Anledningen till det är att jag vet vad som krävs av mig för att klara av det där kommande loppet som är på dryga 4 mil och snart står för dörren.

 

Inte lätt att komma till Sverige

Flyget

Efter en helt underbar semester så kan man tycka att kroppen skulle vara utvilad, brunbränd och full med extra allt. Den känslan satt i ett par dagar men sen var det kört. Energin som jag hade laddat upp de där tre veckorna i Thailand tog slut redan på lördagskvällen.

Efter att kvällen innan ha hjälpt till med en sen flytt och nu var på väg i bilen tillbaka från en dagstripp till Gränna så började det. Jag passerade Södertälje då jag kom på mig själv med att hela tiden sitta och öka värmen i bilen. Visst hade jag vant mig vid hög värme men jag förstod ganska snart att det var något fel när graderna på displayen inte alls räckte till.

Några mil senare vred jag av tändningen och en skön känsla av att snart vara hemma gav mig lite extra krafter. Och det var tur det för jag fick släpa mig själv den sista biten från parkeringen och fram till den där dörren med mitt namn på. Jag var äntligen hemma men det var fortfarande kallt!

De följande dagarna tillbringade jag i fosterställning i sängen. Ja, alltså de korta stunder jag riksfritt kunde lämna toaletten. Feber och en mage som totalt hade slutat att fungera som den är tänkt att göra. Här sparas alla detaljer och även diverse selfies från när jag hänger över toalettstolen i olika poser lovar jag att inte publicera här. Det av den enkla anledning att det kan verka helt sjukt och annan diagnos lätt kan ställas.

Försökte att jobba men så fort jag ansträngde mig så kom allt tillbaka. Den där höga febern och yrande om allt möjligt sjukt, blev faktiskt lite rädd för mig själv i vissa stunder. Det skulle den där grabben från skolgården för många, många år sedan veta om. Han som sa när jag stod där med knuten näve att ”DU SKRÄMMER INGEN” precis innan han hoppade på mig och gav mig stryk.

Efter ett läkarbesök så konstaterades det att jag var sjuk. Det här värdet på 76 visar att det finns en infektion i kroppen och att du är sjuk… sa läkaren och lämnade över några rör till mig. Han mumlade något om salmonella då jag klev ut ur rummet. Troligtvis tog jag med mig ”vad det nu är” från Thailand trots att jag var noga med vad jag packade ner innan vi lämnade hotellrummet. Hmm… Salmonella?

Kanske löjligt med så här mycket text för att förklara varför jag inte skött min träning som jag hade önskat. Men idag satt löparskorna på igen och jag hoppas att det var vändningen. Första passet sedan jag landade på Svensk mark är nu avklarat. En runda på dryga 5 km i den Svenska kylan kan jag nu skriva ner i träningskalendern.

Ja, det var jobbigt!!!

 

 

Taggad behöver inte vara positivt

taggad

Feber och en jobbig hosta har stoppat mig från all träning nu några dagar. Därför var det extra skönt att äntligen få komma ut på en liten runda igen nu när jag kände mig lite bättre. Fick idén mitt på dagen när det var som varmast, men ”förståndig” som jag är så såg jag till att söka mig till skuggan så mycket som det nu bara gick.

Sprang längs med stranden och kom fram till en skola där det var ca. 100 – 150 barn i skoluniformer. Barnen var uppdelade i tre olika färger och hade någon slags utbildning där ute bland palmerna vid havet. En annan skolmiljö än vad Grimstaskolan i Vällingby kunde erbjuda mig och mina klasskamrater en tid för länge sedan. När jag passerade barnen så vinkade några och jag vinkade glatt tillbaka. På vägen hem igen så fick de mig att nästan tappa hakan, för då var det precis som att hela skolan bestämt sig för att ge mig allt pepp och stöd de bara kunde. Nu måste jag nog ändra mig och säga att det var minst 200 elever som jublade, vinkade och skrek när jag kom springande förbi dem för andra gången. Det kändes som om jag hade vunnit något stort lopp här i Thailand eller att jag hade gett dem ett nytt sommarlov eller något i den stilen.

Nu kände jag att jag hade fått krafter för att kunna fortsätta att springa ett bra tag till men det blev ett snabbt slut på dagen lilla runda.

Efter bara fem kilometer så duckade jag för några grenar som hängde ner framför mig där jag sprang. Men jag missade en, eller rättare sagt så missade jag den inte alls… Den hade stora taggar och träffade mig rakt över ansiktet. Efter några minuter hade jag fått ut alla taggar ur ansiktet och kunde slita mig loss från denna grymma växt som nyss hade fångat mig. Vetskapen om vad en köttätande växt hade kunnat ställt till med skrämde mig och fick mig att rysa till. Just nu var jag bara glad att jag fortfarande var vid liv och kunde lämna platsen i annat än en liksäck.

Blodet rann över halva ansiktet och jag tog mig fram till ett stånd där de sålde fruit-drinks och pancakes. Försökte få deras uppmärksamhet och medlidande i denna svåra stund för mig. Pekade på blodet och upprepade ordet paper, paper några gånger… Först visste de inte riktigt vilken smak jag ville ha eller om det var pannkaka eller fruktdryck jag så ivrigt försökte beställa. Till slut så var det någon uppmärksam dam som kom fram med servetter så att jag kunde snygga till mig lite innan jag kunde stappla hem mot hotellet igen.

Ibland kan det vara bättre att inte vara taggad…

 

 

En hälsning från värmen

Strand2
Laddad inför första löppasset i Thailand…

Nu är det dags att vänja kroppen med att tåla värme. Tror att det är dags för ett hett Stockholm Marathon 2016. Ett bra ställe att vänja sig vid värme under träningen är ju i Thailand, ett val som visade sig vara helt rätt om man vill ha just värme.

Redan efter dryga två kilometer så tyckte jag att det var dags att stanna till igen för nästa lilla korta paus med kameran. Ett sätt att lura till sig lite extra vila då temperaturen redan var uppe i 32 grader. Tidsomställningen hade fått mig att äta en alltför sen frukost, så nu fick jag stå ut med ännu mer värme än jag hade tänkt mig första dagen här. Brukar vilja komma iväg vid 7-tiden för att slippa den värsta värmen.

Strand1
Redan tagen efter bara dryga två kilometers löpning.

Efter tre kilometer så vände jag och sprang stranden tillbaka. Det var lite märkligt att helt plötsligt få se upp för att snubbla på nedfallna kokosnötter istället för att undvika isiga partier under löprundan.

Efter sex kilometer så kände jag att kroppen ville stanna och få något kallt och gott att kyla ner sig med. Lyssnade på kroppen och klev in på första bästa ställe och beställde en Fruit-drink Banan.

Fruitdrink
Den här hade jag längtat efter i tre år. Den var också så där god som jag kommer ihåg sen senast.

Senare på kvällen kämpade jag allt jag kunde med att återställa vätskenivån i kroppen. Visst hade alla kokosnötter jag hoppat över fått mig sugen på att i alla fall välja en jag inte hoppade över.

kokos
Den här tog jag för att inte bli helt koko i värmen…

Jag vill inte gnälla på hur jag har det just nu… Men måste ändå säga att den brännheta sanden smärtade i fotsulorna på väg ner i det blöta då jag skulle ta det första doppet i år.

Bad
En hälsning från Thailand, Krabi, Ao Nang.